17. október 2007 klukkan 08:03
Hallo... shit hvad tad er langt sidan ad eg bloggadi..
afsökun 1: eg er buin ad taka ad mer of mikid af verkefnum, skoli+tjalfa+vinna+aefa...
afsökun 2: tölvan min er onyt og eg er ekki buin ad fa nyja...tessa stundina er eg i skolanum (sem skyrir saenskt lyklabord)
afsökun 3: ........hef ekki eins mikla törf ad skrifa um lifid akkurat nuna, en tad kemur kannsi aftur... :)
Lifid er pörfekt, frabaert eina stundina-krefjadni adra stundina.... gratid ur gledi og hlatri....öskrad og thagad....
bid med fleiri hugleidingar tangad til ad eg er komin med islenska bokstafi, og ja, tölvu...
:)
Dora
Dóra Stefánsdóttir
09. september 2007 klukkan 10:15
Vilken faaaaantasktisk dag i går, helt jävla perfekt!
Göteborg var THE PLACE i går, shopping och Liseberg. Vi hade längtat efter den här dagen, och blev inte besvikna kan jag säga!
Jag, Frida, Emma och Lina....perfekt sällskap, åkte från "huset" vid 8.20, då började resan. Med några "toa-stopp" (vi hade ingen vitargo flaska med.. ;) ) och kaffe påfyllningar (match kvällen innan som gör att jag somnade typ kl.2...)
Men vid 11.30 var vi framme, Göteborg, stor, massor med folk överallt, kände mig som en kinesisk turist...hade ingen koll alls var jag var ...hittar ju ingenting, men det var inte så oväntad..
Mat är viktig för idrottare...med jämna mellanrum... ;)
Körde en klassisk Dora i går... vi var inne i en affär, och på soffan låg en jääättestor handväska. Jag tog den och började gå rundt med den, kommenterade att hela huset skulle få plats i den... trodde så klart att den inte var någons... 5 minuter senare såg jag en tjej gå med den..den var hennes.... snakk om att jag sprang ut.... ufff typiskt;)
LISEBERG
Kan inte sätta det i ord hur jävla kul det var! Härlig känsla! Skratt, skrik, rädsla, nöje, ögonen på väg att trilla ur och det värkade i halsen, ett stort leende och adrenalin från topp till tå...
Fan va kul det var...!
Tack för mig!
Himlen var fantaskisk i går, svart med glittrade stjärnor. Länge sen jag såg så många stjärnor. Det bara måste finnas liv där någonstans...tror jag...tror du? "Kan man ta hunden med sig in i himlen..?"
Nu är det soffan som gäller i dag, tio tåar som ska inte röra sig ett steg i dag
D
Dóra Stefánsdóttir
04. september 2007 klukkan 11:09
Läste den krönikan i sydsvenskan, väldigt bra tyckte jag, läs den
Med bästa vännen tålamod mot snabbare tider Av Anja Gatu
Först publicerad: 31 augusti 2007 20:52, Senast uppdaterad: 3 september 2007 11:25 Tystnaden inför en VM-final i sprint. När en hel stadion följt uppmaningen från storbildsskärmen om att vara ”quiet please”, unisont hyschat ner dem som trots allt inte förstått, när den lilla klungan av svenskar som växt sig större under veckan ju längre tävlingarna lidit skrikit sitt ”Wissman” men stillnat, när det bara är en spansktalande tv-kommentator som hörs. Då är det tyst. Då är det dags att springa.
Då är det en svensk som springer, på den yttersta banan. Och som han springer! Johan Wissman springer så snabbt som han någonsin gjort på de första 200 meterna, det är det enda han har att göra och fortfarande efter 300 meter är han med. Men han blir omsprungen, han slutar som sjua. Vinnaren Jeremy Wariner gör sitt livs snabbaste lopp och klättrar in på världshistoriens topp tre.
Placeringen känns i det ögonblicket inte så intressant. Sexa eller sjua, liksom. Vem bryr sig? När Johan Wissman springer där med sin bästa vän.
Det är kanske lätt att tro att han heter Kenth Olsson, han som är Johan Wissmans bästa vän. Han som har tränat honom och trott på honom, som hållit fast vid sin taktik och sina planer även om de ifrågasatts av omgivningen. Andra har Gud som bästa vän. Ytterligare andra har sina sprutor och piller. Inte Johan Wissman.
Johan Wissmans bästa vän heter Tålamod. De har följts åt länge nu.
Tillsammans med Kenth Olsson har Johan Wissman alltid känt sig ifrågasatt. Det har undrats varför han inte satsade på 400 när han sprang 200, somliga har hävdat att han aldrig skulle kunna bli en snabb sprinter överhuvudtaget på grund av sin hudfärg (för vit) men Wissman och Olsson har alltid jobbat vidare, övertygade om att deras väg varit den rätta. Först 200 för att få upp snabbheten, sen 400. Ingenting kommer gratis eller snabbt.
Redan när Johan Wissman var 20 visste han att han tränade för att vara som bäst vid 25. Det är ett mål som omformulerats under tiden. Nu är han 25, men han är knappast som bäst. Bäst hittills möjligtvis, men det betyder just: bäst hittills. Det finns många steg kvar att gå i den här utvecklingstrappan, de är väldigt små men leder hela tiden uppåt. Alltid övervakade av bästa vännen.
I början av veckan pratade han om en möjlig VM-final och det lyste ur ögonen på honom när han förklarade hur stort det skulle vara att nå den redan första året han springer 400 meter. Sen sprang han sönder det svenska rekordet två gånger på två dagar och två lopp och sen var den där VM-finalen inte bara en dröm som fick ögonen att glittra utan den faktiska verkligheten.
Det är över så snabbt sen, det tar mindre än en minut och Johan Wissman vill vara kvar på banan en liten stund till. Det får han inte. Det får bara han som vann, han som sprungit tidernas tredje bästa 400 meters-lopp. Dit har Johan Wissman en bra bit kvar. Men med sin bästa vän tålamod i handen kan han närma sig Jeremy Wariner ytterligare en liten bit.
Dagar som idag, dagen efter, är det extra viktigt att hålla vännen hårt i handen. Det är jag övertygad om att Johan Wissman gör. Han pratar om OS nästa år, han pratar om OS om fem år och om uthållighet och styrka och snabbhet och allt annat som kan bli bättre. Johan Wissman har inte sprungit färdigt och han har långt kvar innan han nått sitt tak och maxkapacitet. Han vet vad som ska göras nu. Det är bara att ta vännen i handen och fortsätta arbeta.
Så länge som man tror och vill, då kan man.
Dóra Stefánsdóttir
03. september 2007 klukkan 18:33
Funderingar
Jag vaknar och ser fram emot dagen, käkar frukost, ta promenad och laddar..match i dag, kul att spela. Åker bussen till Halmstad, match vid kl.2. Gör mitt bästa, njuter av fotbollen
Samma morgon vaknar Nilla, ser fram emot dagen, käkar frukost, tar promenad och laddar... I dag åker hon till Kina, tar på sig blå-gula tröjan, spelar VM....gör sitt bästa, njuter av fotbollen
Same same...but different
"Gör alltid ditt bästa, visa vem du är"
Dóra Stefánsdóttir
21. ágúst 2007 klukkan 08:28
Vinka til blindra, hrópa á heyrnalausa
Jafn árangursríkt og að spila fótbolta án þess að trúa að það sé hægt að vinna
Lærdómsríkt, svekkjandi, sárt, pirrandi....
Mamma og pabbi ennþáí heimsókn, Höllviken er staðurinn þessa stundina. Sumarbústaðastemmningin í algleymingi.
Leikur næst 7.október! Semi-undirbúningstímabil í september... great;)
tjatja
Dóra Stefánsdóttir
16. ágúst 2007 klukkan 20:47
Alla länder har olika språk
Kärleken har sitt eget språk
Teckenspråk för dem som inte hör
Kroppen har sitt eget kroppspråk
Även tystnaden kan vara ett sätt att ha kommunikation
Men viktigast av alla språk,
är känslan
Känslan är själens språk
Sanna "jag-et"
Den du är innest inne
Du
Dóra Stefánsdóttir
12. ágúst 2007 klukkan 09:57
Malmö-Höllviken...Så skönt att komma lite i väg från stan... Ett riktigt fint hus som mamma och pappa har hyrt :) Familjen här i 2 veckor..! NICE:) Skönt att vakna vid att mamma lagar frukost, höra dem prata islänska, spela yatshi till mittnatt och skratta tills man får kramp i magen... :) Familjen är viktig...jag är dersas och dem är mina..alltid.
Kula träningar, känslan är bra, fotbollen är rolig
Middag med vänner i går, mycket snack, mycket skrattat... Singellivet diskuterat...förhållande...terre hade kvällens ord...hahahahaha
Brevet:
Jag har alltid känt,
att det ögonblick
då man vaknar på morgonen
är det underbaraste
av dygnets tjugofyra timmar.
Det spelar ingen roll
hur nedstämd och modlös
man känner sig-
man är ändå säker på
att absolut vad som helst
kan hända.
Det faktum att det praktiskt taget
aldrig händer något
bekymrar inte ett dygg.
Möjligheten finns där ALLTID.
Lycka till i dag!
Dóra Stefánsdóttir
07. ágúst 2007 klukkan 07:56
En man har kjol på sig i stan...konstigt?
Grannen börjar grilla hamburgare kl.24...konstigt?
Tanten pratar med sin hund..konstigt?
Killen går ensam på bio...konstigt?
Hon har grönt hår...konstigt?
Ola har högklockade skor på sig...konstigt?
Nån sover på dagen och är uppe på natten...konstigt?
Maria bor med tjej...konstigt?
Kristin knarkar även om hon vet att det är livesfarligt..konstigt?
Några isländingar tycker om att käka lambpungar...konstigt?
Korv är svenskarnas favoritmat...konstigt?
Killar kan gå på stan utan att ha något på överkroppen, men om nån tjej skulle gå utat t-shirt och bh blir hon polisanmedlat...(eller hur Jenny E..)....konstigt?
Fotbollspelare kan tjäna 1 milljon i veckan, 13 årig kille i Afrika kan jobba 14 timmar om dagen och blir tacksam att få 10 kr i veckan...konstigt?
Visar mod om killar slåss, men något är riktigt fel om tjejer slåss...konstigt?
Gulligt om flickor leker med sina dockor men bögigt om pojkar gör det...konstigt?
......konstigt?
Steriotyper...
Det finns ingenting som är konstigt egentligen, men vi har skapat vart samhälle så att vissa saker är "ok" och andra är "konstiga"... så kan du alltid välja själv om du går med på det eller inte, följer normen eller inte, skrattar åt det eller blir förbannat
Le, skratta
Låt inte väder, människor eller steroityper få dig ur balans. Du har fjarkontrollen till din egen kropps tv...va vill du se, lägga energy på, vara, skratta åt, tänka, känna... och allt är lättate med leende på läpparna
Dóra Stefánsdóttir
05. ágúst 2007 klukkan 07:28
Some of oss have dreams that they dont dare to live. So their dreams never come out to the sunlight.
Dont dream your life, live your dream.
Va är min dröm,va vill jag?
skit på demanten, rensa den och då...
Käkade på "Just like mamas" (eller yo mama;) ) i går mycket skrattat, skitkul faktiskt! Människorna, riktiga vänner. Detta som jag skrev i början är faktiskt från menuen på restaurangen...tecken? kanske
Fick den frågan här om dagen: Hur blir man en Svensson?
Svensson är den som cyklar till och ifrån jobb, fickar två gånger om dagen, säger bra några gånger, käkar köttbullar med potatismos och lingorn och går och lägger sig vid kl.22........
Men vem vill va en Svensson?
Va du själv.
Måste sticka, tänkte gå en snabbis till Göteborg, kommer tillbaka med tre poäng i fickan.
Tuts
D
Dóra Stefánsdóttir
26. júlí 2007 klukkan 12:55
I bland behöver man bara att vara...inte kämpa..bara vara
Dóra Stefánsdóttir
